Hemsö fästning

Utifrån är det lätt att missa. En bergvägg, lite skog, en väg som slingrar sig uppåt. Sedan en öppning — och allt bakom den.

Det här galleriet samlar bilderna från själva mötet med anläggningen: portarna, gångarna, de rum som sprängdes ut för att rymma 320 man. Titta särskilt på skalan. Dörrarna är gjorda för att människor ska kunna gå igenom dem i mörker, i gasmask, i krig. Allt är byggt för att hålla.

Ingen av bilderna gör berget riktigt rättvisa. Det måste upplevas.

Det finns platser som ser ut som sin omgivning men inte är det. Hemsön är en sådan.

Under kalla kriget var anläggningarna topphemliga, och ön var förbjuden mark för utländska medborgare. Samtidigt var den ett hem för människor som levde sina vanliga liv — fiskade, odlade, gick till kyrkan — medan det mest välbevarade av hemligheter låg inuti berget bredvid dem.

För värnpliktiga från KA 5 var Hemsön platsen där fem månader av livet tillbringades. För dem som växte upp här var det bara ön. Båda berättelserna är sanna på samma gång, och det är något av det mest fascinerande med Hemsö: att hemligheten aldrig gick att skilja från vardagen.

En gång om året fylls korridorerna av röster som känner igen sig. Det är veteranerna från KA 5 som kommer tillbaka till Hemsö fästning — de som gjorde sina fem månader här fram till 1989, och som nu visar runt, minns och svarar på frågor.

Det är en annan sorts visning än den vanliga. Här berättas inte bara vad anläggningen var, utan hur den kändes: matsalarna, logementen, nätterna. Vad man gjorde när man var 20 år och bodde i ett berg.

Håll utkik efter datum. Platserna brukar gå åt snabbt, och det är värt att vara på plats i tid.

Räckvidden var drygt 20 kilometer. Det är lätt att säga. Svårare att föreställa sig vad det betyder när man står uppe på Storråberget och tittar ut.

Därifrån ser du Ångermanälvens mynning, Härnösand på andra sidan, havet som öppnar sig mot horisonten. Tre dubbelpjäser i dubbellavettage var riktade utåt — och uppgiften var aldrig att skjuta mot land, utan mot det som kunde komma sjövägen. Att skydda Härnösands hamn och flottans basområde i inloppet.

Det tunga batteriet byggdes 1953–1957 och blev en del av en kedja av anläggningar längs norrlandskusten. Tillsammans med det lätta batteriet på Havstoudd och det tredje batteriet vid lotsstugan på Härnön var det ett system, byggt för att se och stänga en hel havsvik. Från höjden är vyn fortfarande vidöppen. Det är lätt att förstå varför man valde just den här platsen.

Det lätta batteriet på Havstoudd är en av anläggningens två bergsanläggningar. Det byggdes några år efter det tunga, rymde 112 man och var — liksom Storråberget — skyddat mot atomvapen. Tillsammans hade batterierna en enda uppgift: skydda Härnösands hamn och flottans basområde i Ångermanälvens inlopp.

Sedan kom slutet. De sista värnpliktiga muckade 1989, anläggningen övergick till övningsverksamhet fram till 1992, och 1998 blev Hemsö fästning ett statligt byggnadsminne. Men där det tunga batteriet fick ett museum 2005, fick det lätta en helt annan fortsättning: sedan 2006 är Havstoudd en konferensanläggning.

Det är en märklig kontinuitet. Samma berg som en gång var topphemligt och förbjudet för utländska medborgare används i dag för möten, övernattningar och samtal. Berget är detsamma. Frågan är bara vem som lyssnar. Både ägs anläggningarna av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk.